mialever

Nu sitter jag här fredag kväll. Det har varit en lugn dag med många barn runt om oss. Therese och hennes barn, Cina och sina två. Barnen lekte bra, bad i lilla polen och mycket annat. Det var trevligt att träffa Therese igen, det var ett tag sedan.

 

I går var jag ute på en långpromenad med en arbetskamrat, det blev drygt en mil, det känns i rumpan i dag. Hon går nämligen en liten skogs stig, så man måste verkligen lyfta på fötterna. Tack för att du fick med mig igen, det behöver jag.

 

Sedan träffade jag en före detta arbetskamrat, det blev snack om mycket och ingenting. Det var trevligt att träffas, men det blir för sällan tyvärr. 

 

Ja så var det mötet med Antons fröken, det var inte så illa J men inte var det bra! Han biter minst ett barn varje dag, fast dom säger att han har en personal hela tiden, det verkar inte som om dom har full koll. Jag berättade som det var, att han inte har bitits hemma på ett tag, det gäller att tala om att det är fel och sedan ignorera. Ja självklart började han dagen att hugga Maxen i ryggen. Han är som barnen på jobbet, förstår inte skillnaden på bra uppmärksamhet och dålig, så detta är enda sättet. Jag frågade om han klättrade mycket, inte än med det är på god väg. Hemma klättrar han på allt (som hans far en gång gjorde).

 

Jag kan laga mat igen samt har en fungerande diskmaskin, helt otroligt. Det är konstigt vad man ser olika saker. Köket är klart med stommar, lucker och vitvaror, men inget kakel eller golv bara spån. Ett stort hål ner till tappen och sönder rivna tapeter, men ändå tycker jag att köket är kanon fint. Per tror att om en månad är allt klart, jag hoppas. Längtar till man kan få ordning på allt och städa ordentligt, låter konstigt, jag längtar och städar i samma mening, men så är det.

 

Nu ska jag silke-epila benen så jag kan ha kortbyxor imorgon. Fick en sådan av Per när jag fyllde år, ja ?ska man vara fin får man lida pin? ont gör det.